Riksdagen ställde sig i huvudsak bakom regeringens förslag om bätter villkor för totalförsvarspliktiga. Det behövs för närvarande inte några grundläggande förändringar i systemet med totalförsvarsplikt. Totalförsvarsplikt, med en allmän mönstringsplikt för män, bör även i fortsättningen utgöra grunden för totalförsvarets personalförsörjning. De bäst lämpade bör tas ut, och bemanningsbehovet bör styra hur många som tas ut till tjänstgöring. Åtgärder måste vidtas för att pliktsystemet ska uppfattas som rättvist och öka motivationen för de totalförsvarspliktiga att genomföra sin grundutbildning. De ekonomiska förmånerna vid tjänstgöring bör vara generösa, bl.a. med en utryckningspremie. Reglerna för ersättning vid skada bör också vara generösa. Riksdagen beslutade därför att den s.k. garantinivån för livränta fastställs till minst sju prisbasbelopp, inte till fem prisbasbelopp som regeringen föreslagit. Utbildningsansvariga myndigheter får ett ökat ansvar för rehabilitering, som ska omfatta tre år med möjlighet till förlängning i två år. Pliktsystemet blir vidare flexiblare vad gäller reglerna för inskrivning och krigsplacering. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2002.