Riksdagen beslutade om övergripande mål för en sammanhållen rovdjurspolitik för att säkerställa att de fem rovdjursarterna björn, järv, lo, varg och kungsörn långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Beslutet innebär bl.a. att det fastställs miniminivåer för de arter som uppnått sådana individantal att de bedöms som åtminstone kortsiktigt livskraftiga, dvs. björn, lo och kungsörn. Målet för förvaltningen ska vara att arterna ökar i antal utöver respektive miniminivå, till sådana nivåer att de med större säkerhet långsiktigt kan bevaras i den svenska faunan. För arter som ännu inte nått sådana antal att deras överlevnad kan anses säkrad i ett längre perspektiv, dvs. varg och järv, fastställs etappmål i stället för miniminivåer. Innan etappmålen är uppnådda bör skyddsjakt tillåtas endast i mycket begränsad omfattning. Straffen för jaktbrott och jakthäleri höjs. För vissa typer av jaktbrott ska det räcka med att gärningsmannen handlat oaktsamt. Naturvårdsverket ska kunna delegera till länsstyrelserna att besluta om skyddsjakt på enskilda individer av björn och lo som orsakar allvarliga skador eller olägenheter. Vidare blir skyddsjakt på varg tillåten utan myndighets beslut och i omedelbart samband med ett angrepp på tamdjur. Samebyarna ska få en viss, fast ersättning per konstaterad föryngring eller annan förekomst av rovdjur inom respektive bys betesområde. Inventeringsverksamheten av rovdjuren blir en del av den allmänna miljöövervakningen. Riksdagen uttalade, med anledning av motionsförslag, att regeringens förslag om differentierad ersättning för rovdjursskador i vissa delar av renskötselområdet tills vidare inte bör genomföras. Frågan behöver övervägas ytterligare. Riksdagen uttalade också, med anledning av motionsförslag, att den tidigare möjligheten till statlig ersättning för skador på människa orsakade av björn snarast bör återinföras.